...men han var för bra för att vara sann. Typ.
Jag kände mig omtyckt, trygg, sedd, lyssnad på. Han hade kallat sig feminist mycket längre än jag själv och hade koll på detta med genus och barnuppfostran. Han hade en liten gullig dotter. Han var amazing in bed och även i köket. I början var jag lite fördomsfull pga han är av modell "större", men jag sa till mig själv på skarpen och sen sket jag i det.
Det enda felet var att han inte vill ha (fler) barn.
Fy fan, vilken jävla skitstövel liksom! "Det är bättre att vi gör slut nu än att vi måste göra det vid ett senare tillfälle, eller att någon av oss måste göra något mot vår vilja." Jag säger bara asshole eller rättare sagt
den mest omtänksamma kille jag någonsin träffat.
Hur fan ska jag kunna hitta nån nu?
ps. Okej, några enstaka fler fel hade han, men inget av dem var av avgörande sort.
Livet,
Mr Right,
