Jag har vänner, många fina vänner. Och jag älskar dem.
Men jag har ingen bästa vän. Eller, jag är ingens bästa vän.
Jag har ingen att anförtro mig till, att prata om stort och smått med. Att höra av mig till bara för att. Ibland när jag försöker känns det som att jag tränger mig på.
Jag har ingen som jag har daglig kontakt med. Och endast några väldigt få som jag har kontakt med veckovis.
Jag vet inte varför det är såhär och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag tror att jag är en bra vän.
Det värsta är nog att jag inte vågar tala om det här för någon. Jag vill inte att någon ska veta vilken loser jag är.
Hur länge orkar en människa va ensam i ett rum fullt av folk...?
Men jag har ingen bästa vän. Eller, jag är ingens bästa vän.
Jag har ingen att anförtro mig till, att prata om stort och smått med. Att höra av mig till bara för att. Ibland när jag försöker känns det som att jag tränger mig på.
Jag har ingen som jag har daglig kontakt med. Och endast några väldigt få som jag har kontakt med veckovis.
Jag vet inte varför det är såhär och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Jag tror att jag är en bra vän.
Det värsta är nog att jag inte vågar tala om det här för någon. Jag vill inte att någon ska veta vilken loser jag är.
Hur länge orkar en människa va ensam i ett rum fullt av folk...?
