Såhär står det på Wikipedia:
Narkolepsi, av grekiskans νάρκη (narke) med betydelsen sömn eller avdomning, och λήψης (lepsis), med betydelsen anfall, är en ovanlig hjärnsjukdom som kännetecknas av obetvingliga, dagliga sömnattacker med REM-sömn, och ofta även attacker med nedsatt muskeltonus (ofrivillig avslappning i skelettmuskulaturen) i samband med sinnesrörelse, så kallad kataplexi. Till detta kan även komma hallucinationer i samband med insomnande eller uppvaknande och sömnparalys, det vill säga en övergående förlamning i skelettmuskulaturen i samband med insomnande eller uppvaknande.
 
Fredagen den 8e juni fick jag min diagnos.
Äntligen kan man säga.
Efter diverse tester, som inte var direkt trevliga,
och x antal år utan att veta varför jag var så trött som jag var,
är det nu skönt att ha fått den hjälp jag behöver.
Eller, en början iaf.
Med den här sjukdomen får man liksom prova sej lite fram
för att hitta den/de mediciner som funkar för min del.
 
Det hela började när jag var ungefär 14-15 år.
De som var med på den tiden kanske minns att jag väldigt ofta sov på lektionerna i skolan.
Lärarna trodde nog att jag var jättelat, eller arrogant.
Kommer ihåg att jag bara fick ett godkänt i svenska en termin p.g.a. att jag sov på lektionerna.
Inte i slutbetyget dock, som tur är.
Jag orkade verkligen inte hålla mej vaken.
Det var väldigt jobbigt.
Och fortsatte under gymnasie-tiden,
då jag också upptäckte att jag sov väldigt dåligt på nätterna.
 
Och så fortsatte det, sov dåligt på nätterna och somnade i tid och otid på dagarna.
Man kunde ju tro att det var bara att hålla sej vaken på dagen,
så skulle jag kunna somna på natten.
Men så enkelt var det ju inte alltså.
Är glad att jag sökte hjälp.
Känns som att det bara kan bli bättre nu.
 
Så, det var lite om min narkolepsi det.
 
 
 
XOXO

Liknande inlägg

Kommentera

Publiceras ej