then I could treat a girl like a toy.
I would say something nice,
and wouldn't think twice,
when she found out it wasn't true
and made her feel really sad and blue.
I would look the other way,
pretend I couldn't stay,
pretend I didn't see,
that she was really hurt by me.

ja, då sitter man här igen då, mår dåligt över hur nån har behandlat en. fattar inte att det alltid är en annan som mår dåligt när det står helt klart att det är nån annan som har gjort fel. och som bryr sej inte ett skit, glömmer och går vidare som om inget har hänt på två röda. varför kan inte jag oxå få göra det? bara glömma och gå vidare, nej måste sitta och tänka och älta och tänka lite till, och är det riktigt illa så skickar man nåt dumt sms eller liknande mitt i allt detta oxå. som bara gör mer skada än nytta. och så ska man ångra det oxå, tänka att om jag inte skickat det kanske det hade gått att reparera. men egentligen är det ju inte min sak att göra det, det är inte jag som gjort fel. men det här jävla ordet om kommer tillbaka hela tiden, tänk om jag gjort så istället, tänk om jag sagt va jag kände, tänk om jag skrivit så istället....om, om, om.....tänk om det inte hänt alls, tänk om det bara hade trevliga, roliga saker istället, som fortsatt....

naiv som man är så finns ju hoppet där nånstans fortfarande, helt sjukt hur man kan tänka så egentligen, men man gör det...

skulle önska att det fanns en sån där maskin som de har i Eternal Sunshine of the Spotless Mind, det skulle va gött att inte behöva komma ihåg all skit man gått igenom ibland. bara radera otrevliga och tråkiga minnen. fast den kanske redan finns, det kanske är den som gör att vissa personer kan gå vidare bara sådär, utan att verka det minsta berörda.


tips till killar i allmänhet (och vissa i synnerhet):

* ljug inte. om du bara vill ha en sak, var ärlig och säg det då. (bättre att få veta före än efter)
* använd egen mobil/nr i alla lägen. (för att undvika missförstånd)
* säg inte saker som "jag hör av mej sen". (du gör ju inte det ändå)


om det skulle va så att nån läser och tar åt sej, så varsågod. inte för att jag tror att nån sån hittar hit. men kan ju hoppas att nån enstaka kanske åtminstone tänker efter en eller två gånger innan de är taskiga mot nån annan nästa gång.

till resten kan jag säga att jag inte vill prata nåt mer om det här, det är bara så jag känner just nu. vet att det går över, nån gång, men man måste få känna såhär ibland och då kan det va skönt att skriva av sej. kunde lika gärna ha gjort det i min lilla dagbok, men nu blev det här på bloggen istället.

Liknande inlägg

1 kommentarer

Carolina

27 Jan 2009 12:16

Vet inte exakt vad som hänt, men kan gissa lite... Jag finns här ifall du vill prata. Men jag förstår om du inte vill det heller...det kan vara jobbigare..att älta allt. Längtar iaf till helgen! Saknar dig min vän!! Kramar!

Kommentera

Publiceras ej